Bergamasco, kanske äldst av dem alla? skrev Hundsport i sin presentationsartikel om rasen.
Detta är naturligtvis respektingivande att tänka sig.

DÅ

Bergamasco anses vara en utveckling av de hunddjur som Indo-Europeerna medförde från Centralasien under den Neolistiska tiden (yngre stenåldern). Tidigare hade hunddjur använts i Europa i samband med jakt men med dessa invandrares kunskap om boskapshållning medförde de denna näring och ett av dess redskap; vall/ herdehunden; hit till Europa. Dessa hundar avlades sedan vidare för att anpassas de olika landskapstyperna. I de isolerade italienska alpbyarna formades således Bergamasco.

I dessa trakter var fårnäringen en stor inkomstkälla. Bönderna hade stora fårhjordar som alltefter snön försvann på våren skulle förflyttas allt högre upp på alpsluttningen för nya betesmarker. Till dessa bönder sökte sig fåraherdar för att söka säsongsarbete genom att ta upp hjordarna på sommarbete och sedan stanna och passa dem under denna tid. Till sin hjälp att förflytta dessa stora hjordar långa sträckor i starkt kuperad terräng hade dessa norditalienska herdar, ”de stora grå”, som hundarna ursprungligen benämndes i folkmun. Herdarnas benämning som Bergamasco överfördes så småningom till deras hundar. Det fanns inte en herde i denna trakt utan en Bergamasco i sitt sällskap men heller aldrig en hund utan sin herde. Beroendet och samarbetet mellan de två var betydande.

Hunden var herdens hjälp i reproduktionsarbetet under våren då tackorna lammade och hjälp behövdes med kastade lamm och sjuka tackor. Bergamascos sensibla väsen tros bero på denna bakgrund. Hundens uppgift på betesplatsen uppe på alpsluttningen var att vakta mot rovdjursangrepp på hjorden och låg därför vanligen på en högre höjd än fåren och spejade ut över området. ”Trots sitt vänliga väsen rädes den inte vargen” står i litteratur från 1700-talet.

NU

Även om Bergamascos ursprungliga arbetsuppgifter inte längre är så allmänt förekommande så är hundens mentalitet densamma. Bergamasco är numera oftast en älskad familjehund och vallhund i lämpliga förhållanden. Bergamasco är inte en vallhund i vanlig bemärkelse utan en ”Drover” som förflyttar stora hjordar större sträckor. Det måste finnas ”en mening” i vallningen. En vallningstest där man först ska gå in och splittra en väl samlad grupp och sedan valla ihop dem igen fungerar inte alltid i Bergamascos värld. En Bergamasco har stor respekt för andra djur även om det bara är en liten igelkott.

Bergamasco ligger fortfarande helst på en högre höjd och spanar ut. Han tycks bli mentalt stimulerad av att spana och göra bedömningar av det han ser.